Vi inledde året i Onsala, nyinflyttade i vårt radhus... i samband med att illamåendet av graviditeten började försvinna kom istället foglossningen. Inledde mina jobbdagar med att spy mellan bussresan och pendeltåget... blä..
Kanske inte jättekul att pendla till Sannegården då. I början av februari fick vi nya scheman på jobbet, då de fortfarande efter 16 månader sen öppning begick avtalsbrott gällande arbetstiderna valde jag att koppla in mitt fackförbund för att få den tid jag hade på avtalet på mitt schema. Arbetsgivaren på Ica-butiken tyckte inte det var okej, skyllde på min attityd, och gav mig ett ultimatum:
"det ena att du säger upp dig själv och det andra att vi säger upp dig på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl, det finns alltid vägar för oss om vi skulle vilja säga upp folk så är det det är inga konstigheter det görs hela tiden,"(citerat ordagrannt, och för den som misstror finns det bevis på detta plus mycket värre saker de säger)
Det kändes inte så jätteroligt att jobba kvar efter detta, speciellt inte när de påstod för andra att jag hittade på eller missförstått det de sagt så facket hjälpte mig att förhandla till mig ett bra uppsägningsvillkor, som innebar att jag blev arbetsbefriad med lön under tre månader. Eftersom jag visste att alternativet var att bli sjukskriven pga foglossning, vilket skulle gett mycket mindre pengar valde jag att gå. Kunde egentligen inte blivit så mycket bättre, jag gick hem, hade mer pengar i månaden än om jag jobbat kvar, och kunde dessutom vikariera två tre halvdagar i veckan på skolorna i området och tjäna ytterligare. Det var väldigt skönt att slippa stället men det blev ett väldigt tråkigt avslut på det, planen var ändå att säga upp mig efter föräldraledigheten och man kunde ju valt att vänta ut det istället för att de ställde till det på grund av ett par timmar i veckan... (ca 2000:- lön i månaden, så för mig var det tvunget)
Under våren pluggade jag lite och jobbade lite och led mest på grund av att träningen blev stillastående och jag längtade verkligen tills bebisen skulle komma så att jag kunder röra mig ordentligt.
På tisdagen 18 juli åkte jag till BB och några jobbiga dagar senare, fredagen den 20 juli kom lille Lennon och det var en grym lättnad. Smärtan försvann och allt vände, underbara semesterveckor i samband med hans födsel och jag började träna lite smått. Sedan dess har jag varit föräldraledig, träffat nya vännerm tränat, tappat det mesta jag lagt på mig,
Avslutade året på topp genom att skaffa mig ett deltidsjobb för vårterminen och det mesta flyter på riktigt bra. Det enda som behöver en ordentlig förändring är treåringens supertrotsiga humör. Han är antingen helt underbar eller helt omöjlig :-) (Visst tyder de på en stark och självständig kille)
Ser framemot ett nytt år med nya roliga utmaningar och äventyr, med familjen, i nya jobbet och med träningen!
Välkomnar snart in 2013! (hoppas på en riktigt fin sommar vid havet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att ni skriver en rad!