Inledde dagen med en promenad till lekplatsen med de andra "femtontimmarsbarnen" och deras mammor... Känns kul att vi är ett par stycken, alla hyffsat nya i området också. Dock var det inte så avslappnande att vara där då min busunge till grabb inte riktigt förstått det här med att alla barn inte upskattar knuffar och skrik/gapande, försökte säga till honom ordentligt flera gånger.
Va fasen gör man med en trotsig treåring, en massa treårstrots, för lite sömn, för lite kolhydrater och för lite egentid fick mig att få ett litet psykbryt på Martin o framförallt hans jobb. Grejen är att han åker hemifrån åtta och kommer inte hem förrän halv sju på kvällen fem dagar i veckan. Förutom det jobbar han dessutom minst en helg i månaden och d både lördag och söndag. Det innebär att man egentid antingen får vara innan klockan åtta på morgonen eller efter halv sju på kvällen, förutom egentid (helt för mig själv) ska man helst hinna med sambotid, hur fasen får man till det liksom?
Kanske är det som Martin säger att det blir väldigt mycket med allt och att jag förutom det sätter en massa press på mig själv, med kost och träning. Träningen behöver jag verkligen och är väl snarare avslappnande när man får till det, men kosten tar ju lite mer energi i början med nya recept och nytt tänk innan man kommit in i det. Det gör det oxå lite svårare att bara köpa hem färdigmat, för jag vill ju verkligen inte ha hem någon skräpmat.
Väl hemma blev det en eftermiddag med fortsatt trots, så när Martin kom hem var orken helt slut och jag blev hemma och fixade mat istället för att ge mig ut på promenad. Kändes inte alls bra eftersom jag skippat även dagen innan, och gått upp o lagt mig vid halv nio på kvällen.
På kvällen blev det i alla fall fisk och grönsaker i foliepaket, och senare på kvällen kom som sagt mitt psykbryt så det blev inget fredagsmys direkt.
