När det gäller träningen så har jag verkligen en stöttande sambo, utan honom hade det ju inte gått. Han kommer hem från jobbet många gånger, vi möts i dörren och han får ta över mitt jobb att ta hand om barnen och visst det är ju hans jobb också men han har ju jobbat hela dagen och det första han får när han kommer hem är båda barnen och ingen ledighet. Dessutom är det ju hans jobb att ta hand om Lennon men Lucas är ju faktiskt mitt jobb eftersom han är min, å andra sidan är vi alla en familj också.
 |
| Skitsnygg är han också ;-) |
Men han uppmuntrar mig till träningen och min egna tid, klagar inte på att jag bränner en massa pengar på träningskort och träningskläder (vilket jag VERKLIGEN gör). Visst det är ju mina pengar, men han lägger det mesta av sina pengar på oss och vårt gemensamma boende.
Har genom bekanta och vänner fått känslan av att det är många som har maten färdig på bordet till mannen när han kommer hem från jobbet. Det händer inte hemma hos oss ofta. Vi delar ganska mycket på matlagning, när jag ska iväg försöker jag ha det klart eller förberett men det är långtifrån alltid.
Allt detta plus en massa annat gör att han är en supersambo.
Och slutligen mitt psykbryt förra helgen gav utdelning, dessa kom med han hem dagen efter :-)
